Kortsiktig marknad ger för låga priser

Energikommissionen har enligt min uppfattning bara en enda uppgift. Skapa en långsiktigt hållbar elmarknad.

Elhandeln

I norden handlas all el på Nordpool. Den mesta handeln sker dagen före leveransdagen där alla bud ska lämnas senast klockan 12. Priserna med en timmes upplösning annonseras sedan ungefär en timme senare. Viss handel sker också under pågående leverans med fem minuters upplösning.

Utöver den fysiska handeln sker också finansiell handel med terminskontrakt. Ett terminskontrakt omvandlas dock alltid till fysisk el enligt ovan. Terminspriserna bestäms av marknadens förväntningar av framtidens priser i den fysiska handeln.

Kortsiktigt kundbeteende driver ner priset

I en perfekt marknad så drivs elpriset mot den så kallade marginalkostnaden för att producera sista kilowattimmen som sista kunden vill köpa. Marginalkostnaden är producentens kostnad för att imorgon producera el.

En vanlig dag finns det ungefär 60-70 GW kapacitet tillgänglig för marknaden beroende på antalet tillgängliga kärnkraftsreaktorer, hur mycket det blåser, import, med mer mera. Av detta bjuds ungefär en tredjedel in på så kallade acceptbud. Skulle kunderna inte behöva mer än så hamnar priset på -500 €/MWh som är prisgolvet på börsen motsvarande minus 5 kronor per kilowattimme. Det vill säga producenterna måste betala kunderna för att ta emot elen. Nästa tredjedel bjuds in på mellan acceptpris och 10 €/MWh. Först när man kommer upp i 50 GW som elpriset äntligen börjar närma sig 20 €/MWh. Därefter stiger priset snabbt, vid 60 GW ligger priset på 50 €/MWh varefter priset når pristaket på 3000 €/MWh eller 30 kr/kWh. Se http://uep.se/nordpoolspot för fler exempel.

Det är dock ovanligt att kunderna i Norden behöver mer än 50 GW vilket alltså innebär att priset hamnar på omkring 20 €/MWh eller lägre. Någon enstaka timme i vintras krävde kunderna att få 65 GW vilket med import kunde fås fram för 200 €/MWh. Denna för producenterna lyckosamma bristtillfällen inträffade dock bara två gånger den gångna vintern. Vindkraften fick dock inte så mycket av detta då det samtidigt råkade vara en vindfattig dag.

Sverige beroende av kolkraft för elpriset

Varför lägger då producenter så låga bud? Alla producenter idag behöver nämligen elpris på minst 30 €/MWh för att få täckning både för sina rörliga och fasta kostnaderna.

Hur bestäms då elpriset? Är det den subventionerade elens fel att priserna är så låga eller är det de låga bränslepriserna på kol och utsläppsrätter?

Det enkla svaret är både och. Den subventionerade elen ökar antalet noll-bud eller acceptbud och tvingar bort gaskraften på marginalen. Återstår därför kolkraften som idag har rörliga kostnader på under 20 €/MWh. För varje euro som utsläppspriserna går upp blir kolkraft ungefär en euro dyrare. Om utsläppsrätterna handlas för 15 €/MWh istället för dagens fem så hamnar alltså elpriset på ungefär 30 €/MWh. Alla är nöjda.

Vän av ordning ställer sig dock genast frågan. Har vi en elmarknad som alltså är helt beroende av kolkraften för att sätta elpriset? Svaret är ja. Gaskraft har nästan inte längre någon betydelse för elpriset. Marginalpriset på förnybart, brunkol och kärnkraft är alla noll eller lägre.

Utan fossil energi kommer elpriset för det mesta att handlas till omkring noll kronor eftersom alla fossilfri elproduktion saknar rörliga kostnader. Någon kanske påpekar att biobränsle har ett rörligt pris. Man får dock anta att biobränslen, som idag enbart får användas i kraftvärme och inte i kondenskraft vilket gör att de också tvingas lägga noll-bud i dagen-före-handeln.

Blir då slutsatsen att fysisk handel med dagen-före-handel och intra-dag-handel är obsolet? Självklart inte. Nordpool handelssystem är utmärkt för att säkerställa att systemet körs optimalt.

Kunderna måste bli långsiktiga

Ingen vågar investera i en marknad där kunderna beter sig kortsiktigt. Tvärtom finns risk att producenter lämnar marknaden.

För att få till stånd nödvändiga investeringar behövs ett mer långsiktigt beteende bland kunderna. Kunderna har idag ett starkt incitament att vara kortsiktiga då de vet att marginalkostnaderna är låga. Ju kortsiktigare de är desto lägre priser. Detta beteende ligger givetvis inte i kundernas långsiktiga intresse men kunder agerar idag som individer och inte som kollektiv.

Här kan politiken komma in på två sätt. Antingen genom att staten blir denna kollektiva elköpare med ett långsiktigt perspektiv eller så tvingar staten genom lagstiftning elkunderna att agera långsiktigt.

Staten som elköpare är väl beprövat men passar troligen dagens rörliga marknad dåligt med nya möjligheter som kundflexibiltet, batterier och mycket väderberoende elproduktion.

Det finns dock en tredje väg mellan frihet för kunder att bete sig hursomhelst, som idag eller total kontroll med staten som enda köpare.

Elhandlare som ansvariga för långsiktigheten

Det finns en aktör mellan producenter och användare av el nämligen elhandlarna. Det skulle med lagstiftning gå att kräva av elhandlare att säkra elleveranser inte bara på kort sikt utan en viss del på fem, tio, tjugo och en viss del på trettio års sikt.

Exakt hur de säkerställer detta blir upp till elhandlarna att lista ut. Troligen blir den en kombination av kraftköpsavtal (PPA) och terminskontrakt på produktionssidan. Elhandlare kan däremot också engagera sina kunder att i utbyte mot att vara flexibla erbjuda billigare elavtal. Vi kommer därför kunna se elhandlare som specialiserar sig på villaägare med värmepump och kunna köpa mer vindkraft än elhandlare med mindre flexibla kunder.

För att möjliggöra byte av elhandlare bör det långsiktiga ansvaret vara delas kollektivt mellan elhandlarna, exempelvis genom ett gemensamt bolag.

Med en tydligt ansvarig aktör kan politiken balansera kundintressen och producentintressen genom att justera kravet på långsiktighet. Höga krav på långsiktighet kommer gynna stabilitet men troligen vara något dyrare. Avsaknaden av långsiktighet ge lägre priser men skapa risker för instabilitet för kunderna.

Om elhandlare dessutom ges ansvar för transmission så har de fyra rattar att vrida på för att få till långsiktig leveranssäkerhet. Produktion, transmission, lagring och användning. De kan då optimera helheten för att minimera kostnaden givet politiskt beslutade ramar för miljökonsekvenser och krav på tillgänglighet.

Subventioner

Slutligen några ord om subventioner. Subventioner i ett system beskrivet ovan är helt onödiga. Den billigaste produktionen kommer att köpas in så länge miljökrav och krav på leveranssäkerhet uppnås.

Teknikstöd kan ges men bör då alltid vara begränsad i både tid och omfång till säg högst tio år och högst fem procent av produktionsvolymen. Om inga gränser sätts för subventionerna finns nämligen stor risk att de skadar marknaden.

Till kommissionen

Vad är då mina rekommendationer till energikommissionen?

Börja med följande

1. Bestäm systemgräns. Är Sverige systemgräns? Norden? Alternativt inkludera också Polen, Tyskland, Holland och Storbritannien, fyra marknader som gemensamt har nära 500 TWh kolkraft de behöver fasa ut?
2. Bestäm ambition. Ska Sverige göra sig beroende av andra länders fossilkraft eller ska vi bidra till att minska andra länders beroende av fossilkraft?
3. Prata gaskraft. Vill vi ha gaskraft i Sverige? Vill vi göra oss beroende av andra länders gaskraft?
4. Prioritera. Vad ska komma först? Fossilfritt samhälle eller förnybart elsystem?
5. Volym. Kan en ambition om säg 200 TWh elproduktion vara en hjälp att nå målet om fossilfritt samhälle 2045?
6. Vattenkraften. Vill politiken ha ökad reglerförmåga från dagens 16 GW till säg 20 GW eller riskera minskad reglerförmåga?
7. Transmission. Kineserna köper 300 mil, 10 GW överföring från Ludvika. Vad kan en motsvarande kabel betyda för Sverige och norra Europa?
8. Industrin. Kan den elintensiva industrin utvecklas eller inte? Kanske kompletteras med nya elintensiv verksamhet som kolfiberproduktion och serverhallar?

När man svarat på ovan så kommer här råd på kort och medellång sikt.

Kort sikt (2016). Stabilisera nuvarande system.

• Avskaffa effektskatten mot att bolagen investerar i oberoende härdkylning.
• Sänk skatten på vattenkraft mot att de investerar i högre effekt.
• Stoppa tilldelning av elcertifikat till nya kraftverk för att förhindra priskollaps i systemet.
• Låt ny vindkraft stå på egna ben.
• Inför inga nya storskaliga stödsystem.

Medel (innan 2020). Förbättra nuvarande system.

• Inför finansiella transmissionsrätter (FTR) för hela det europeiska elnätet (ENTSO-E) så en producent i Sverige kan skriva ett långsiktigt kontrakt med en elhandlare i Spanien eller tvärtom.
• Verka för att alla länder i EU tillåter producenter i ett land att konkurrera om kontrakt i ett annat lands nationella stödsystem. Då kan exempelvis ett vindkraft-projekt i Jämtland delta i vindupphandlingar i Tyskland eller offshore-vind i Blekinge konkurrera om kontrakt i Danmark.

Lång sikt (2020). Säkra långsiktig stabilitet.

• Gör elhandlarna kollektivt ansvariga för den långsiktiga leveranssäkerheten utifrån politiska ramar om miljökonsekvenser.

Post scriptum

Om vi gör som du föreslår. Blir kärnkraften kvar? Vad händer med vindkraften? Svaret är att kärnkraften kommer bli kvar så länge den producerar el billigare än ny kraftproduktion. Redan byggd kärnkraft producerar el för omkring 25 öre utan skatt, ny kraft kostar idag 50 öre. Någon gång kommer detta ändras. Då kommer kärnkraften ersättas med något annat. Vindkraft har en lysande framtid för sig. Det finns 500 TWh kolkraft bara i Polen, Tyskland, Holland och Storbritannien som ska bort, dessutom vill tyskarna ha bort ytterligare nära 100 TWh kärnkraft. Än så länge är också många länder beredda att betala dyrt så det finns gott om möjligheter!

Fotnot

Denna analys är gjord av Harald Klomp och är inte beställd eller betald av någon. Uppsala Engineering är inblandad i projekt med vindkraft, solenergi och kärnkraft.